Många gånger när vi lagar mat förvånas jag över hur gott det faktiskt blir. Förut sträckte sin mina matlagningskunskaper ungefär till att koka nudlar, men idag lagar vi ordentliga måltider som inte bara mättar magen, utan även glädjer smaklökarna. Kycklingen igår var en sådan rätt som man bara ville ha mermermer av. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka det var roligt med matlagning - men när man får laga sådant man själv tycker om och är sugen på blir det en helt annan grej än att rulla köttbullar och laga linssoppa på hemkunskapen.
Men idag ägnar jag mig inte åt någon avancerad matlagning. Jag bakar istället. Platta kokostoppar med en botten doppad i mörk choklad. De skulle egentligen haft ljus choklad slingrad över sig också, men den råkade jag glömma i mikron. Ett stort chokladmoln vällde ur den. Doften var heller inget att hurra för. Så kokostopparna blir helt enkelt utan choklad på toppen, men lika goda för det. Perfekt till fredagsbesöket!

Jag gick till skolan med de nya skorna på fötterna och Martins fluga kring min skjortkrage. Fint att återse vänner. Fint att vara tillbaka på filosofilektionerna. Jag älskar dem. De sätter ord på allt det där jag tänkt men aldrig sagt, för de skulle ändå aldrig förstå. Kanske är det sådär som han sa en gång, att det oftast är de som funderar mycket över sin existens och som vars hjärnor kliar dem till vansinne som fastnar för filosofi och psykologi.

Med Kristian Anttila sjungandes i öronen promenerar jag till skolan. Innan jag somnade tänkte jag "Vad händer i morgon? Kanske gå på stan lite, eller bara ta det lugnt?" och jag blev mäktigt besviken när jag insåg att morgondagen (idag) inte skulle bli en ledig dag, utan en dag i skolan. Så jag drog på mig ett par jeans och närmsta linne, på med sjömanssjalen runt halsen och klockan som är bredare än min handled på högerarmen, och benen går per automatik mot klassrummet.