Den senaste veckan genom Instagram
För en vecka sedan bytte jag ut min kära mobiltelefon mot en alldeles perfekt vit iPhone. Den har allt man kan önska sig, och mycket mer därtill. Förutom att jag numera kan ringa till folk (thank you jesus!) har den helt fantastiska appar att ladda ner. Instagram är en sådan. En fotoapp som jag numera använder dagligen. Såhär har lite utav den senaste veckan sett ut:
Martin har fått jobb och är nu borta måndag-torsdag i bland annat Gbg och Stockholm, så när han inte fanns där att krama mig om kvällen gjorde Bamsen det. Han sov en natt med mig i lägenheten (de två andra nätterna sov jag hos mamma och pappa, hehe) och hans mjuka päls får allt att kännas lite lättare.
- "men du, det är ju bara tre nätter"
- "jag vet, men det är tre nätter för mycket"
- "jag vet, men det är tre nätter för mycket"
- "mm, jag vet.."
Han kom hem på torsdagen i alla fall, hel och glad. Min fina.
Han kom hem på torsdagen i alla fall, hel och glad. Min fina.
Sen firade vi Midsommar. Blommig klänning, såklart!
Jag, Martin, Anton och Lovisa åkte som sagt till Oknö, och trots att vi bara skulle vara borta en natt såg det mer ut som vi planerat att vara hemifrån en vecka.
Regnet höll dig borta under Midsommar, bortsett från några småstänk under vår kvällsgrillning. Dagen efter däremot, smattrade det mysigt på fönsterrutan medan Martin och jag låg i soffan och tittade på Andra avenyn. På himlen visades två regnbågar, samtidigt!
Inatt var det dags för honom att åka till Gbg igen. Medan han vilade sig inför bilresan klockan nollfem hade jag svårt att somna och satt uppe med en bok i knät istället. Trettiofem minuter sov jag innan vi pussades hejdå. Alldeles för trött och med gråten i halsen.
Men det är ju bara tre nätter, trots allt. Jag lyckades somna om och vaknade lagom till lunch då jag promenerade lite i stan, köpte tofflor och tandkräm, och gick hem genom stadsparken.
Som ni ser är Instagram en alldeles fantastisk liten app! Där heter jag "lindbergellen" för er nyfikna. Nu måste jag sova, god natt!
Som ni ser är Instagram en alldeles fantastisk liten app! Där heter jag "lindbergellen" för er nyfikna. Nu måste jag sova, god natt!
En Midsommar att minnas
Tiden rinner ur mina händer och trots att jag stretar emot, sätter i hälarna och skriker nej, nej, nej! släpas jag genom våra sommarmånader. Det är dags att ta vara på tiden. Inte sova halva dagarna, tänka bort resten av tiden. Det är dags att börja leva.
Så här såg lite utav min Midsommar ut i alla fall:
Så här såg lite utav min Midsommar ut i alla fall:
Jag och Martin lagade mat tillsammans med Anton och Lovisa hemma i hennes supermysiga hus. Vi rullade köttbullar, stekte prinskorv, kokade ägg och gjorde allt det där som hör till midsommarmaten.
Det här är Lovisa, värden för midsommarlunchen. Lovisa råkar även vara världens finaste tjej och min bästa vän.
Vi dukade upp utomhus och åt oss sådär äckligt midsommar-mätta (fast det, i och för sig, kanske borde kallas att man blir högtidsmätt istället. man lyckas ju äta sig på himla mätt på både julafton, midsommar och påsk!) som man liksom inte kommer ifrån att bli. Den som inte äter sill får inte åka med till Oknö! sas det, så det var bara att tugga på senapssillen och svälja ner med hallonsoda fortfort.
Medan vi satt och jäste efter maten fick vi lite somrigt besök vid bordet. En fjäril som tog en paus i sitt flygande och landade på Martins arm, och två fåglar jag matade med potatis och ägg.
Och precis som med alla de andra högtiderna äter man ju godsak på godsak, och denna gång var inte annorlunda! Efter maten satte vi gång med tårtbak. Jordgubbstårta pyntad med rosa smartis. Hur gott? Mmm!
När vi jäst ytterligare lite efter tårtan packade vi in oss i bilen och åkte vidare mot Antons stuga på Oknö. En liten röd stuga som blivit använd alldeles för lite de sista åren. Men det är det som blir fint, att hans mamma lämnat sitt läppstift på bordet, att det är dammigt i hörnen och att taket lutar lite inne i sovrummet med två nittiosängar.
Min Midsommar slutade dock inte där. Vi åkte ner till havet och grillade korv på kvällen, åt godis och kom på idén att spontanåka till Stockholm. Vi kom så långt att vi till och med åkte hem och packade om våra väskor inför en helg i Stockholm, tankade bilen och var på väg att åka iväg när vi insåg att Martin åker till jobbet i Gbg på söndagen. Så vi stannade i vårt Oskarshamn, och bestämde att Stockholm visst står kvar ett par veckor till (minst!).
Min Midsommar slutade dock inte där. Vi åkte ner till havet och grillade korv på kvällen, åt godis och kom på idén att spontanåka till Stockholm. Vi kom så långt att vi till och med åkte hem och packade om våra väskor inför en helg i Stockholm, tankade bilen och var på väg att åka iväg när vi insåg att Martin åker till jobbet i Gbg på söndagen. Så vi stannade i vårt Oskarshamn, och bestämde att Stockholm visst står kvar ett par veckor till (minst!).
Fri som en fågel
Orden föll aldrig på plats, utan stannade djupt inne. Det var för mycket att tänka på, planera i detalj och längta till. Men nu är det över. De tre åren i gymnasiet har nått sitt slut och som jag längtat efter dessa dagar.
Den tjugoåttonde maj hade vi vår bal. Med champagnefärgad klänning och mina lockar uppsatta i en slarvig knut med pärlor i promenerade vi alla genom staden för att le vårt största leende och vara de finaste av de fina.
Sedan blev det juni och vi började avsluta alla våra kurser i skolan. Vi räknade ner dag för dag och var så oerhört spända på den stora dagen. Under Klassens Dag vaknade jag upp som Charlie Chaplin och svettades ihjäl i svarta långbyxor och kavaj under den varma junidagen.
Sen var det dags. STUDENTEN. Efter tre år med blandade känslor stod vi nu äntligen där och var så himla lyckliga. Precis när vi stod i ledet och väntade på att få springa ut mot friheten började regnet ösa ner, men jag tänkte att vad gör väl det, när man får spendera en av de härligaste dagarna i ens liv med världens bästa Lovisa?, så kramade jag finaste morfar och sprang ut och sjöng mig ännu mer hes.
En händelserik tid, minst sagt. Men lika fort som studenten är över sitter man nu och rullar tummarna i sin arbetslöshet. Att ha jobb under sommaren känns skönt. Men sen då? När man tittar diverse hemsidor över lediga jobb i ens stad är det mest platser som pastor för missionsförsamlingen, undersköterska till akutmottagning, lärare i SvA och kock till restaurang som erbjuds. Hur har de tänkt där, undrar tjejen som har samhällsprogrammet i ryggen och noll erfarenhet om varken pizzabak eller gudsprdeikan?
