Att vända på dygnet under lediga veckor är ett måste, ett måste som inträffar oavsett om man vill det eller inte. Himla fint kan jag tycka, när man sitter där bland blommiga lakan och funderar på vad folk gör när dom inte sover klockan tre på natten.

När klockan börjar bli sen kväll och jag inte riktigt är redo för att sova händer det att jag gör sånt här:

Går in på favoritbloggen och hittar dom sötaste bilderna som jag sedan klipper och klistrar ihop till en underbar skrivbordsbakgrund till datorn. Det är alltså inte jag som tagit bilderna, tyvärr. Men jag hade gärna gjort! Kaniner är något utav det sötaste som finns och en vacker dag ska jag krama min alldeles egna.

Min bästa vän heter Martin och råkar även vara min pojkvän sedan tre år tillbaka.

När jag borstar tänderna är jag tvungen att hänga över handfatet för att jag dreglar ut tandkrämsskum hela tiden.



När jag lagar mat vill jag helst att det ska gå fort och enkelt! (Därför äter jag mest flera frukostar och överlåter den ordentliga matlagningen till någon annan.)

Jag är rädd för livet, döden, insekter (spindlar!) och en himla massa annat som jag försöker komma över.



Den värsta känslan är egentligen många: ångest, ensamhet, stress och så vidare.

Den bästa känslan är fjärilarna i magen när man ligger och lyssnar till världens finaste pojkes hjärtljud.

Jag är bäst på att fördriva tid på ingenting och på att bli ledsen på två sekunder för att sedan bli lyckligast i världen igen på samma tid.

Jag är sämst på att vänta på något jag verkligen vill ha, på att hålla ett gott humör när jag är stressad eller orolig.

Jag lyssnar på Hurley & the blue dots just nu. (Titta in och lyssna!)

Jag pratar alldeles för mycket när jag inte ska och alldeles för lite när jag borde lätta på mitt hjärta.

Jag tycker om sena sommarnätter, att kramas, rosetter och fjärilar, lyssna på hjärtats hjärtslag, blommor, att traska runt i second handbutiker och bli överlycklig när jag hittar något riktigt fint, klänningar (gärna i pudernyanser med spets, mmm!), att fotografera och bli nöjd och mycketmycket mer än så.

Kärlek är att vakna bredvid den som får hjärtat att slå lite extra snabbt. Att känna att man hör hemma någonstans, att man trivs och är lycklig.

I somras fotograferade jag inte speciellt mycket, men jag fyllde arton, hade långt lockigt hår och var med fina vänner på Öland ett par dagar. (Och det kändes faktiskt lite som att vara utomlands!)

Sist jag grät tänkte jag på hur himla lyckligt lottad jag är egentligen, trots att man inte alltid tycker det.

När jag vill tänka öppnar jag mitt dokument och skriver av mig.



När jag bakar gör jag det gärna fint, och speciellt i form av hjärtan.



Just nu sitter jag och känner mig fin iklädd klänning för första gången sedan nyår. (Bilden är en länk till min lookbook!)

I dag har jag varit på biblioteket och lånat två böcker, varit på jakt efter ordentliga skisspennor, somnat i sängen och vaknat några timmar senare och trott att klockan var mitt i natten trots att den bara var fem.



I kväll ska jag damma alla mina hyllor, plocka i ordning på småsaker och försöka organisera upp min vardag lite.

I morgon kommer jag nog gå in till stan och leta igenom stadens alla guldgruvor efter något fint. Gärna en ny klänning.



När jag vaknar på morgonen tänker jag oftast på vad dagen kommer att erbjuda. Ska man ta en fika? Eller kanske bara ligga hemma i pyjamas och titta på en fin film?



Om jag var ett djur skulle jag vara en kanin, utan tvekan. En vit eller guldbrun (eller möjligtvis en med hatt) som älskar att kramas. (Klicka på bilden för att komma till The Daily Bunny där jag hittade sötnosen!)

Om man skulle döma utav decembers bilder har jag sedan sist:
→ skrapat frostiga bilrutor dagarna i ända.
→ låtsas att jag var en fransman i paris.

Men egentligen har det hänt så mycket mer än vad som kan ses på dom tre bilderna här ovan, jag har bara inte haft kameran med mig. Jag har (förutom dom tre punkterna ovan) hunnit med att krama mormor som kom på besök över jul, hoppat runt i mormorstickade sockor ungefär hela tiden, ätit toast skagen fleraflera gånger, dansat mig dödstrött med fina vänner och skrattat så jag fått ont i magen. Det var en fin månad det där, vårat vinterdecember.

Det nya året har jag precis börjat smaka på, så vi får se vart det leder. Än så länge förvånar jag mig själv. Tidigare i dag läste jag ut årets första bok (jag läser sällan, väldigt sällan) och i kväll har jag suttit sysselsatt med det här:
Konstigt nog plockade jag fram penna och papper trots att jag långt bak i huvudet vet att teckningsgenerna från pappa fick mina två bröder och inte jag. Knåpade dock ihop ett par läppar och stora ögon när jag märkte att teckna ger mig samma lugn som att lägga pussel.

Och lugn är precis vad jag behöver i dag.

(Ett extra litet tack till alla er som klickar sig in här trots att uppdateringen står på noll, och en extra stor kram till alla er som börjat följa eller redan följer via bloglovin' ♥)