I dag när jag vaknade var det inte bara lite nysnö som låg utanför dörren, utan ett tjockt vintertäcke. Hur fint? Lite kallt att springa från stugan till huset dock, speciellt när man springer i Martins gamla vinterkängor och det ändå kommer in snö över kanterna. Men hur mysigt som helst!

Det här är vad jag pysslat med i dag:

Och det var inte sådan där tråkig snö som försvinner lika fort som den faller, utan även i morse låg det ett vitt täcke ute. Himla mysigt och fint, men ack så kallt när man ska ta sig från Martins stuga (i foppatofflor med hål där snön gärna tränger sig in!) in till huset.

Nu hoppas jag på ett lite mindre snökaos så att man sen kan sätta igång att skotta snö varvat med att baka pepparkakor och lussebullar.

(Att jag kunde glömma! I dag är det exakt en månad kvar till självaste julafton!)♥

Hur som helst, i dag är jag hemma och bråkar med min mage. Jag gick upp klockan sju och lyssnade till regnet innan jag satte mig vid symaskinen och sydde klart klänningen. När jag började med den lovade jag mig själv att jag skulle lyckas, gå in för det helhjärtat. Ungefär ingenting gick som det var tänkt, men här är den i alla fall.

Det plockas fram broschyrer, fotoböcker, filmkameror och allt annat fint vi har att visa nyfikna ansikten. Andra lockar med godis och musik, vi med gratis fotografering och flashiga datorer/prylar att titta på, haha.

Gick man hit, till glada Linn, kunde man rösta fram personer till årsboken. Man kunde exempelvis rösta fram Martin och mig till Årets par, om man så ville. Annars kunde man också slänga en röst på bland annat Årets gladaste (Linn!), Årets snyggaste, Årets Bill & Bull, Årets fashionista, Årest gymmare eller Årets partyprinsessa/partyprins.


Det blev dags för lite skollunch tillsammans med Martin. Kyckling, mmm!

Sen slutade alla lektioner som dom andra programmen hade, och då började det välla in grupp efter grupp som ville bli fotograferade. Som tur va var vi en hel del mediaelever som aggerade fotografer och höll koll så att allt rullade på som det skulle.

Martin och jag var nämligen där hemma i går och tog hand om Lasse medan Martins föräldrar shoppade loss på Ullared. Det blev tacos, kramakalas och Bonde söker fru innan jag var tvungen att ta mig en liten tupplur och samla energi (all gick ju åt när jag sydde på klänningen!). Lasse gjorde detsamma:

Kvällen gick finfint fram till det att det började låta något fruktansvärt uppe på vinden. Ungefär som fyra män på hundra kilo vardera sprang fram och tillbaka och drog möbler. Martin ringde därför upp sina föräldrar, och hans pappa säger då "har ni inte undrat varför jag satte in fönster och en lampa där uppe?"

Behöver jag ens poängtera att vi åkte snabbt som ögat hem till mig och sov här istället? ♥

Dessa stod framför mig när jag öppnade dörren efter skolan:

Hemklickade från Ellos av alla ställen, och gick på en billig peng med mammas alla rabatter. Med 10,5 cm extra till mina 154 blir jag nu nästan 165 cm över marken, och hjälp va konstigt det kändes att behöva böja sig ner till tvålen på handfatet. När man inte ens är 1,55 i vanliga fall får man liksom vänja sig vid att aldrig se hela hyllan på väggen, att inte alltid nå ner helt med fötterna när man sitter ner och att aldrig kunna nå det där på högsta hyllan i mataffären, och nu ska jag luta mig neråt för att tvätta händerna.

Kontrasten sen innan är stor, men dom är hur fina som helst och vi kommer nog hänga ihop flitigt om ett tag. Det krävs ju dock lite övning innan jag kan ge mig ut på gatorna utan att bryta några ben eller så.

Nu fattas bara klänningen som håller på att sys, sen är jag redo för att dansa mig genom den kalla men vackra vintern och längta till sommar och student.
♥

Nya klänningen är på, läppstiftet likaså och rosetterna sitter fint i håret.

Nu ger jag mig iväg på äventyr, firar två vänner och dansar mig dödstrött innan jag somnar i Martins famn.

Kalaskväll!

Av ett lakan (som är tänkt ska bli en klänning) sydde jag en fluga i färgkombinationen han valde ut. Vit och lila med oranget mellanstycke. Konstigt men snyggt!

Han fick någon slags mersmak och ville sedan att jag skulle sy en fluga i veckan till honom av tyg han valde.

Sen komma hem och hitta den här fina i fönstret med motljus. Jag undrar om det är kallt att sitta där ute dag efter dag. Det är det nog. Kanske därför dom försöker krypa under listen som delar fönstret i två. Stackaren.

Att inse att man inte behöver springa iväg till skolan vid åtta är inte heller helt fel. När man börjar klockan ett har man all tid i världen. Då kan man exempelvis hjälpa mamma med att färga håret, platta luggen riktigt platt och måla på den nya röda läppstiftet som är så rött att läraren på barn- och fritidsprogrammet blir mållös och fnittrig.

Och det var precis det där jag behövde höra. Att man kan lyckas trots att man inte har 30 år på nacken och trots att man inte har gått någon superlång utbildning och har ett CV på tio sidor. Det räcker liksom med att vilja och våga ibland. Det var dessutom så himla skönt att äntligen få höra någon säga att man inte är dum i huvudet för att man väljer att ha roligt och må bra i gymnasiet istället för att plugga ihjäl sig inför framtiden.

du vill så du kan

Jag visar samma bilder som ligger i ellerenellen av den enkla anledningen att jag inte kommer åt bilderna i min externa hårddisk än. Adaptern har nämligen slutat fungera (man skulle visst inte ha den ikopplad dygnet runt, wops!) och jag får en ny tidigast imorgon. Hur som helst älskar jag bilderna, och pojken på dom.